”Alla som äter ris är inte kineser”. Så löd budskapet på ett av Svenskarnas partis flygblad som spreds under 2012. Ett försök att på ett lite roligt sätt förklara en för partiet högst allvarlig politisk princip.

Svenskarnas partis främsta politiska rivaler är Sverigedemokraterna. Det är Jimmie Åkessons väljare partiet är ute efter. Och det är Sverigedemokraterna som med sin politik riskerar att lura in den vita befolkningen i en falsk trygghet.

Sverigedemokraterna säger sig förespråka en så kallad öppen svenskhet, att vem som helst i teorin, i partiets ögon, kan bli svensk. Förutsatt att de assimileras till den svenska kulturen.
Fel, säger Svenskarnas parti.

I deras värld handlar det om genetik. Eller rättare sagt, rasbiologi.

Detta är kärnan. Svenskarnas parti vill rädda de vita svenskarna undan genetisk undergång. Utan dem, inget Sverige. Rasideologin finns tydligt formulerad redan i partiprogrammets första punkt där man slår fast att “endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare”.

Partiets företrädare talar i termer om blod och jord, ett centralt nazistiskt begrepp som härstammar ur Völkischrörelsen, som den tyska nationalsocialismen växte fram ur.

Idén förklaras på partiets hemsida:

“Vi svenskar består i förlängningen av en mängd stammar som har slagit sig samman. I grund och botten är vi exakt samma människor som för tusen år sedan brukade samma jord. Det är samma gener och samma blod.”

”Separationen ska vara total”

Resonemangen återkommer ständigt, inte bara på partiets hemsida. Under en utbildningsdag arrangerad av Svenskarnas partis Värmlandsavdelning inför nationaldagsfirandet 2011 slog dåvarande partiledaren Daniel Höglund fast “att kärnan i nationalismen är det biologiska”. Han har också lyft fram DNA-tester som ett sätt att utröna om någon är svensk eller inte.

I det Svenskarnas parti-anknutna nätradioprogrammet Radio Framåt, som numera går under namnet Motgift, beklagade programledarna i februari 2013 utvecklingen i Sydafrika och USA. I diskussionen framstår apartheid som ett ideal. Separationen mellan svarta och vita i USA fram till medborgarrättsrörelsens framgångar beskrivs som ett föredöme, men inte tillräckligt långtgående:

“Separationen ska vara total och på en landsomfattande nivå” förklarar en av programledarna.

Svenskarnas partis rasideologiska grundsyn beskrevs nyligen i en diskussion på Facebook om judar eller muslimer är det största problemet. NSF:s tidigare propagandachef Björn Björkqvist, numera skribent på Svenskarnas partis nättidning Realisten, förklarade att man inte behöver välja.

“Vi ska vare sig ha araber, afrikaner eller judar i Sverige. Oavsett om de tillhör islam, kristendom eller judendom.”

Folkmord på vita

Alla politiska rörelser förändras med tiden, så även nazismen. En viktig förändring är att den antislaviska rasismen som var stark i Hitlers NSDAP, och som motiverade förbrytelser mot polacker och ryssar, idag är så gott som borta. Numera ses slaviska folk som en del i gemenskapen av “vita” folk.

Och den där gemenskapen är viktig. För kampen gäller inte bara svenskar. Den rör vad partiet uppfattar som den vita rasen även utanför landets gränser.

Där ute pågår, om man ska tro nyhetsrapporteringen på partiets nyhetssajt Realisten, ett folkmord mot vita. Temat är ständigt återkommande. På Realistens hemsida går det att läsa uppskattande artiklar om exempelvis White mans marsch, en internationell protest för ”vitas rättigheter”. I artikeln citeras det brittiska högerextrema partiet, British National Party, som i mars i år ställde sig bakom initiativet.

”Orsaken för detta är enkel: vi har bombarderat folkmassorna med de tragiska detaljerna av det antivita systemet, och vi har dessvärre inte visat den större bilden – att vi är utsatta för utrotning.”

Kampen för vad som uppfattas som de vita folkens överlevnad en självklar del av Svenskarnas partis ideologi. Det avspeglar sig också i partiets migrationspolitik. För partiet är inte helt emot invandring. I deras värld kan en person assimileras till den svenska kulturen, men det gäller bara dem som i partiets ögon tillhör den vita rasgemenskapen. Eller som partiet skriver:

”Endast personer som är genetiskt lika svenskarna skall kunna få medborgarskap i Sverige för att kunna tas upp av samhället och bli en del av den svenska identiteten.”

Ett annat sätt att säga – ”Alla som äter ris är inte kineser”.