Den 14 april 2012 arrangerade Svenskarnas parti, SvP, en traditionsenlig minnesstund för Gösta Hallberg-Cuula. Under 1930-talet var han propagandachef för Nationalsocialistiska arbetarepartiet, 1942 stupade han i Finska fortsättningskriget. Än idag är han en av den svenska nazismens mest seglivade martyrer.

Tillsammans med organisationen Förbundet Nationell Ungdom samlades anhängare till Svenskarnas parti för en högtidsstund vid Cuulas grav. De lade en krans och lyssnade till minnestal.

Senare på kvällen samlades de igen för ett möte med en för dagen passade hedersgäst, Vera Oredsson, en av svensk nazisms ikoner. Vera Oredsson har som få andra burit det nazistiska arvet vidare genom efterkrigstidens politiska ökenvandring. Hon kom till Sverige från Tyskland som tonåring i samband andra världskrigets slut. Hennes pappa hade varit aktiv nazist och själv hade hon utbildats i den kvinnliga motsvarigheten till Hitler Jugend, Bund Deutscher Mädel.

Nazistledaren Sven-Olov Lindholm

Nazistledaren Sven-Olov Lindholm

1950 gifte hon sig med nazistledaren Sven Olof Lindholm. Tio år senare anslöt hon sig till det enda kvarvarande renodlade nationalsocialistiska partiet Nordiska Rikspartiet, NRP. Två år senare gifte hon sig med partiledaren Göran Oredsson. Mellan 1975 och 1978 tog hon tillfälligt över posten som ledare för partiet.

Nu stod hon inför Svenskarnas partis anhängare, 84 år gammal och fortfarande hängiven nationalsocialist. Som en respekterad traditionsbärare.

Under frågestunden fick hon en fråga från en av åhörarna:

“Anser du att man som nationalsocialist sviker själva ideologin om man slutar använda själva begreppet nationalsocialist?”

Oredsson svarade:

“Ja på sätt och vis. Nationalsocialismen är grundordet men nationalsocialismen har blivit ett sådant bespottat och förljuget ord att man kallar sig nationell.”

Ett bespottat ord. Alla som någon gång öppet beskrivit sig som nationalsocialist, eller nazist som det kom att kallas av Hitlers motståndare, vet hur det känns.
Det har ett pris.

Så vad gör man? Står upp för sina ideal, eller maskerar dem bakom nya epitet.

Svenskarnas parti har gjort sitt val. På partiets hemsida har historien rensats bort. Inte ord står skrivet om Nationalsocialistisk front, polismorden i Malexander eller heilande demonstranter i uniformer.

Däremot svarar partiet pedagogiskt på de vanligaste frågorna som möter dem.

”Är ni nazister eller rasister”, lyder en av frågorna.

”Svenskarnas parti är givetvis varken ‘nazistiskt’ eller ‘rasistiskt’, utan är ett nationalistiskt parti som sätter svenskarnas väl främst”, svarar Svenskarnas parti.

Som om ideologin inte bara hade bytts ut, utan helt tagits bort.

Etniskt homogent livsrum

En närmare granskning visar dock att nazismens idéer finns ständigt närvarande. Svenskarnas parti skriver i sitt partiprogram att det vill ha ett “etniskt homogent livsrum”. Termen livsrum (Lebensraum) var en central del av Adolf Hitlers ideologi. Begreppet förenade imperialistisk expansion med tanken på den påstådda ariska rasens överlägsenhet. Expansionismen syns inte i Svenskarnas partis retorik, men idén om ett territoriellt område, rensat på människor av fel “ras”, är densamma.

Magnus Söderman gick med i Svenskarnas parti 2012, ett par år tidigare var han uttalat nationalsocialistiska Svenska motståndsrörelsens ideolog. På sin Facebook-sida skriver han:

“Adolf Hitler var en vis, klok och stor man och ett föredöme. Han hade ett stort hjärta, han var god och medkännande, han ville vår ras bästa.”

Hitlers parti är en viktig inspirationskälla, skriver Söderman vidare, men framhåller att svenskarna måste skapa sin egen nationalistiska politik för det svenska folket. Söderman var under en tid redaktör för partiets tidning Framåt och är idag en av profilerna bakom den partikopplade mediesatsningen Motgift.

Återkommande i partiets propaganda är den beundran företrädarna uttrycker över nyckelpersoner från den svenska nationalsocialismens historia och från Hitlers tyska nazistparti. Hjärtliga berättelser om Joseph Goebbels och hyllningar av NSDAP-martyren Horst Wessel är exempel i mängden.

På partiets nyhetssajt Realisten ligger arkivet från Nationalsocialistisk fronts, NSF, tidning Den Svenske Nationalsocialisten kvar. Sajten innefattar en rad hyllningar till nazistiska ledare och ideologer som Rudolf Hess och Alfred Rosenberg. Svenskarnas partis webbutik Arminius saluför litteratur i samma anda. Där säljs även vit makt-musik.

Frågan är inte vad Svenskarnas parti själva kallar sig, utan hur ”Svenskarnas väl” ska sättas först och vem som räknas som svensk.

Expo har granskat partiets syn på demokrati, rasbiologi och judar. Och fram träder ett parti som inte lämnat nazismen bakom sig, utan tvärtom gett den ett nytt ansikte.